Retro: Ricard Lundberg – en viktig kugge i svensk basket

Ricard Lundberg har varit allt från elitspelare i Plannja till kommissarie i SBL – och är fortfarande en viktig kugge i svensk basket.
I en lång intervju berättar han om sina idrottsframgångar, en klassisk skröna och hur det var att döma Magic Johnson inför 13 000 åskådare.
”Det var en riktig upplevelse”, säger Ricard Lundberg.

Intervjuserien ”BC Luleå Retro” tuffar på som det ånglok det kommit att bli.

Den här veckan ska ni få bekanta er med Ricard Lundberg – en kille som haft de flesta möjliga titlarna inom svensk basket.

Han har varit domare på högsta svenska nivå, fungerar i dag som utbildningsansvarig och kommissarie och började själv som elitspelare i Plannja Basket 1977.

Som 18-åring blev Ricard Lundberg upplockad till Plannja Basket efter tidigare ha spelat med Falken och han blev kvar ända fram till 1988.

”Då blev jag egentligen värvad av ‘Jampa’ (Ericson) som tyckte att jag skulle spela med Plannja. Så jag var och tränade med dem under sommaren och sen skrev jag på. Från början fick man ett par skor som betalning. Så var det när man var rookie. Det var dit man ville och det var det som var pojkdrömmen även på den tiden”, säger Ricard Lundberg.

Vilka är dina bästa minnen från åren som spelare?
”Vi var lite hoppjerkor som åkte upp och ned i elitserien och division I. Men egentligen varje kval när vi kvalade upp till elitserien är minnen som man bär med sig. Vi var ett ganska bra gäng också så resorna är något man minns”, säger Lundberg.

Han fortsätter:

”När Al Svenningsson tog över som tränare så gick vi till slutspel för första gången på väldigt många år. Det var med i stort sett nästan bara svenskt material. Vi hade en amerikan som hette Ellington Wilkins och det enda han kunde var att hoppa (skratt). Jag tror att det var 1985/1986”.

Det finns en match med Plannja Basket som Ricard Lundberg minns lite extra väl. Det var när laget, under ledning av tränaren Melwin Barbarack, lyckades kvala upp till elitserien efter en seger mot Nässjö.

”Vi spelade i Huskvarna i en sporthall där publiken satt i stort sett en halvmeter utanför planen. Det var en otrolig stämning och vi vann med någon enstaka poäng. Sen åkte vi tillbaka till Jönköping för att fira avancemanget och då var allting stängt”, säger Lundberg.

Så det blev inget firande?
”Jo! Melwin Barbarack såg till att de öppnade upp hotellet, gjorde middag, hade servering och tog in kökspersonal. Sen att vår kassör fick hjärnblödning efteråt är en annan sak (skratt). Det var inte så billigt och ekonomin var inte den bästa under den epoken”.

Ricard Lundberg som spelare var framför allt en fruktad skytt. Och han hade en filosofi som löd: ”Om jag skjuter för mycket så lär väl coachen byta ut mig”.

”Jag kan tycka att det självförtroendet saknas hos väldigt många duktiga skyttar i dag. De är livrädda och tänker att de ska bli utbytta om de missar två skott. Sätter sig den rädslan i en bra skytt så är det tufft alltså”.

Det går en skröna i Luleå om att du sköt 1000 skott om dagen under din karriär. Stämmer det?
”Jag sköt mycket och det gjorde jag från att jag var pojklagsspelare och var nere i hallen. 1000 skott per dag är lite överdrivet men man var alltid nere i hallen. Efter skolan, på kvällarna och egentligen fem dagar i veckan. Sen när jag började spela med A-laget så var jag alltid innan och sköt och stannade kvar efteråt och sköt”.

Om Lundbergs idrottsliga meriter tog slut där hade han haft en fullt respektabel karriär. Men spelarmeriterna inom basket är långt ifrån de enda som han har.

Parallellt med basketen var han fotbollsmålvakt på den dåvarande högsta nivån i Luleå. Han har spelat med Gammelstad, Notvikens IK, LSK, Rutvik och Luleå FC.

”Jag har haft väldigt många duktiga tränare. Lars ”Brolla” Svensson exempelvis som tränade oss i Notviken när vi spelade i dåvarande division II. Det som i dag är division I”.

Du var dessutom en duktig golfspelare, va?
”Jag började spela golf 1987 och det var som allting annat. Man är tävlingsmänniska och blir fanatisk. Första fyra-fem åren spelade jag väldigt mycket och var där och tränade i stort sett dagligen. Jag deltog i det som vi kallar för elitlaget i Luleå”.

1995 bestämde sig Ricard Lundberg att satsa på att bli domare. Det blev starten på en lång och framgångsrik karriär som domare i Sveriges högsta basketserier.

Han dömde sin första ligamatch 1997 och tackade för sig på högsta nivån för bara några år sedan.

”Jag hade trappat ned ytterligare med basketen och spelade i division II med Vråken. David Lövgren tyckte att jag skulle gå förbundsdomarutbildningen och jag tänkte att ‘det kan jag väl göra – då får jag fortsätta med basket ett tag till’. Det handlar om att ge tillbaka till idrotten”, säger Lundberg.

Under sina verksamma år har han hunnit döma båda en och två spelare. Bland annat Chicago Bulls-legendaren Scottie Pippen under hans gästspel med Sundsvall Dragons.

Men också en av basketens största stjärnor genom tiderna i form av Earvin ”Magic” Johnson.

”Det var 08 Stockholm som spelade mot M7  i Globen inför 13 000 åskådare. Det är fortfarande det gällande publikrekordet i svensk basket. Det var en riktig upplevelse måste jag säga”.

Hann du prata något med Magic?
”Ja, det hann jag göra lite grann. En mycket ödmjuk spelare. De var här för att showa och marknadsföra sporten samtidigt. En otroligt skicklig spelare som inte spelade så mycket försvar. Så det blev inte så många fouls på honom (skratt)”.

Jag upplever att du som domare inte tar någon skit. Är det din personlighet utanför planen också?
”Nej, det är mer rollen. Som tränare och övrig kommunikation med tränare och spelare upplevs jag nog som ganska mjuk egentligen. Ska det funka i en domarroll, särskilt på högre nivå, så måste du kunna hantera det som kommer från sidan. Det får man genom sin utbildning och rutinen. Desto fler matcher du dömer desto hårdare skal får du”.

Även om Ricard Lundberg, 58, inte dömer i svenska basketligan längre så är han fortfarande en viktig kugge inom svensk basket. Förutom att han utanför sportens värld arbetar som svensk- och engelsklärare så är han anställd av Svenska Basketbollförbundet som kommissarie och domarhandledare.

”Jag är utbildningsansvarig för vår norregion på domarsidan. Så jag har olika funktioner inom svensk basket med bland annat kommissarierollen som jag har under ligamatcherna. Jag dömer också på lite lägre nivå fortfarande för att det är roligt. Jag tycker att det är kul än i dag. Annars hade jag aldrig hållit på”.

Max Wiik
[email protected]
Dela på Facebook