”Jag var väl aldrig omtyckt överhuvudtaget där uppe”

Foto: Alf Lindbergh

Rivalerna del 1/5 – David Bergström

David Bergström är en av Plannja Baskets största rivaler genom tiderna.
I en lång intervju berättar han om dusterna med Plannja, utlandskarriären och att få vinna SM-guld inför 6500 åskådare i Himmelstalundshallen.
”Jag var väl aldrig omtyckt överhuvudtaget där uppe”, säger Bergström.

Det här är den första delen av BC Luleås nya intervjuserie – Rivalerna.

I fem delar kommer ni att få läsa djupgående intervjuer med några av Luleåklubbens största rivaler genom tiderna.

Och i den allra första delen har vi valt att prata med den skarpskjutande Norrköping Dolphins-legendaren David Bergström.

Bergström, som är född 1975, spelade nästan hela sin proffskarriär med klubben i sitt hjärta. Med undantag för två säsonger utomlands i franska och belgiska högstaligorna.

Efter ett år på high school och ett på college så gjorde han debut i basketligan i mitten av 90-talet. Och han blev en nyckelspelare direkt.

”På den tiden hade man inte förmånen att ha EU-spelare. Jag kom till Dolphins där min brorsa klev åt sidan tillsammans med Kelly Grant. Det visade sig att Kellys höfter inte höll i första matchen borta mot Plannja. Då fick jag spela 30 minuter från scratch hela den säsongen eftersom vi redan hade fyllt våra amerikanplatser och inte kunde ta in EU-spelare”, säger David Bergström.

Han fortsätter:

”Man har haft lite tur under vägens gång. Det utvecklade mig något fruktansvärt mycket när jag inte hade någon framför mig på det sättet. Jag fick ta stort ansvar direkt”.

David Bergströms imponerande första säsonger i Sveriges högstaserie gjorde att han fick chansen som utlandsproffs väldigt tidigt.

När ”bosmandomen” gick igenom 1995 kunde spelare inom EU röra sig fritt mellan klubbar och då tog han sig till franska ALM Évreux Basket i landets bästa liga. Några år senare gjorde han även en säsong i Belgien.

”Kenny Grant, som var ansvarig för Sverige, tog kontakt med alla svenska spelare runt landslaget. Jag, Torbjörn Gerhke, Per Stümer, Jonas Larsson, Mattias Sahlström och så vidare. Han skaffade kontrakt åt oss i Frankrike, Italien och Grekland”, säger Bergström.

Vad minns du av säsongen i Frankrike?
”Jag minns att det var jävligt tufft. Jag var 20-21 och kom in ett land där alla bara pratade franska. Jag satt i frysboxen i två månader när säsongen började. Coachen hade en point guard som han hade haft i många, många år. Han spelade 30 minuter och jag låg på kanske 10 per match men vi förlorade våra sju första matcher i rad”.

Efter att laget inledde svagt ville klubbens manager se en förändring. Den förändringen blev att David Bergström klev in i startfemman för ALM Évreux Basket – och gjorde succé.

”Då ruttnade managern, gick ned till tränaren och sa ’nästa match ska David starta’. Det gillade inte coachen och gick och höll det för sig själv. På vägen upp i trappen inför vår åttonde match som vi skulle spela hemma inför 6000 personer så sa han ’just det – du ska starta’. Precis typ fem minuter innan uppkast (skratt)”.

Han fortsätter:

”Vi vann den matchen och jag hade världens stolpe in-match och gjorde typ 16 poäng. Efter den matchen fick jag fortsätta att starta men säsongen var ändå väldigt tuff. Jag fick möta många etablerade franska landslagsmän och duktiga amerikaner”.

Efter året i Frankrike vände David Bergström hem till Norrköping Dolphins. Och säsongen 1997/1998 var han högst delaktig i att skriva historia med sin klubb.

Då gick Norrköping från att vara en förlust från att missa slutspel – till att slå Plannja Basket i finalen med 3-1 i matcher och därmed ta klubbens första guld på 18 år.

”Det året var väldigt upp och ned. Då delades serien in i A1 och A2 och eftersom Dolphins säsongen innan hade gjort en dålig säsong så spelade vi i A2. Det avgjordes på sluttampen när vi hade sista matchen mot Sundsvall borta. Om vi hade förlorat den matchen så hade vi stannat kvar i A2 och missat slutspel”, säger han.

Men ni förlorade inte.
”Nej, vi åkte upp och vann den matchen med 30. Men innan dess hade vi mött Kvarnby hemma och kände att den behövde vi vinna för att slippa åka upp till Sundsvall och spela en avgörande match på bortaplan. Kvarnby vann över oss men vi överklagade något beslut och fick spela om matchen två dagar senare. Då blev det tre förlängningar och så förlorade vi ändå (skratt)”.

Blev det vändningen på hela säsongen?
”Det var precis det som hände. Från det som såg ut att bli ett fiaskkoår så gick vi och vann SM-guld. Vi blev så starka av den slutspurten. Hopp och förtvivlan hela tiden och när vi kom in i slutspelet kände vi att ’fy fan, nu har vi verkligen lyckats'”.

Finalserien mot Plannja Basket inleddes med tre jämna fighter. Men i den sista matchen, i en fullsmockad Himmelstalundshallen, kunde Norrköping Dolphins vinna bekvämt och bli svensk mästare.

”Det var en fantastisk finalserie med 7500 i Delfinen och 6500 i Himmelstalundshallen. Än i dag pratar folk om det för att det var så efterlängtat. På sistone har vi vunnit några guld men just det guldet 1998 var väldigt speciellt för Norrköping”.

Ser du Plannja Basket som er största rival genom åren?
”Så är det tveklöst i mina ögon. För min del så var Plannja den absoluta rivalen – by far. Vi torskade två finaler mot dem. Bland annat när Donald Williams satte ett skott från egen straffkastlinje som tog en finalmatch till förlängning. Sen torskade vi när de hade ett riktigt stjärnspäckat lag med Jonas Larsson, Dennis Aulander och bra amerikaner”.

Hur var stämningen mellan lagen?
”Vi spelare har alltid känt varandra bra sedan åren i landslaget. Vi tyckte att det var lite kul med den här rivaliteten och det blev lite skriverier kring det där. Men jag var väl aldrig omtyckt överhuvudtaget där uppe. Varken på eller utanför planen”.

Jaså?
”En gång var det någon av fansen gick fram och skulle ge mig en påse köttbullar innan matchen. Jag kastade den påsen i golvet. Sedan tog jag det som tändvätska och ett bevis på att man hade gjort något som satt sina spår”.

Något som spädde på rivaliteten ytterligare inträffade säsongen 2004/2005. Bara några månader tidigare hade Plannja Basket besegrat Norrköping Dolphins i finalen.

Och under sommaren valde Norrköpings stora stjärna, Fred Drains, att lämna klubben och skriva på för Plannja.

”Det förstärkte bara hatet ännu mer. Då hade vi spelat många finaler på kort tid och när han lämnade oss så tappade vi vår stöttepelare och MVP. Det blev väldigt kännbart och under flera år var vi inte ens bra och åkte ut i kvarten”.

2009 valde David Bergström att avsluta sin elitkarriär som basketspelare. I dag jobbar 43-åringen som sektionschef på Arbetsförmedlingen i sina hemtrakter.

Efter att ha engagerat sig inom basketen på många sätt de senaste åren följer han i dag Svenska Basketligan som åskådare.

”Jag försöker landa lite i vad nästa steg ska bli. Men jag följer basketen och den ligger mig väldigt varm om hjärtat”.

HistorikNorrköping DolphinsRivalerna

Fler nyheter

Bastugatan 6-8, 972 41 Luleå.
Öppettider, vardagar 09.00-16.00 (matchdagar 08.00-15.00)