fbpx

Sahlström – en av svensk baskets största genom tiderna

Rivalerna del 5/5 – Mattias Sahlström

Han har vunnit fyra SM-guld, gjort 225 landskamper och är en av Sveriges bästa basketspelare genom alla tider.
I en lång intervju berättar Mattias Sahlström om träningarna med NBA-lagen, bombhundarna som sökte igenom omklädningsrummet i Grekland – och inte minst rivaliteten med Plannja Basket.
”Det var imponerande och lite skrämmande samtidigt”, säger Sahlström.

Det här är den sista delen av BC Luleås intervjuserie – Rivalerna.

I fem delar har ni fått läsa djupgående intervjuer med några av Luleåklubbens största rivaler genom tiderna.

Nu har vi kommit till en av basket-Sveriges absoluta giganter i form av Mattias Sahlström. Han har gjort det mesta som är värt att göra inom svensk basket och gått många ronder mot Plannja Basket.

Men allting började när han som tolvåring övergick från fotboll till basket. Och det är nog ett av de bästa besluten som den numera legendariske basketspelaren någonsin tagit.

Efter bara två år inom basketen fick en 14 år gammal Mattias Sahlström spela med ett ungdomslandslag för 16-åringar. Och som 16-åring debuterade han i A-landslaget.

”Jag vet att jag debuterade i A-landslaget när jag var 16 och jag tror att det var innan jag spelade i ligan. Jag spelade i något pojklandslag för 16-åringar när jag var 14. Då hade jag bara spelat basket i två år så allt gick väldigt, väldigt fort”, säger Mattias Sahlström.

Den 208 centimeter långe centern gjorde tidigt ett stort avtryck i basket-Sverige. I mitten av 80-talet debuterade han i Sveriges högstaserie och inledde, så klart, på storstilat vis.

”Jag debuterade med Solna när Charles Barton var coach.  Jag vet att det gick väldigt bra där i början och i min första ligamatch mot Södertälje gjorde jag 12 eller 14 poäng. Per Stümer spelade i Södertälje då och det blev en liten grej att två ynglingar spelade mot varandra och hade tämligen framträdande roller”, säger Sahlström.

Han fortsätter:

”Jag spelade med Peter Mellström, Christer Sabel, Leif Yttergren, Lennart Widegran och allihopa betydde väldigt mycket för min utveckling. Framför allt Christer Sabel och Peter Mellström. Två otroligt basketintelligenta spelare och det gällde att verkligen vara med för att inte få bollen på näsan allt för ofta”.

Totalt blev det fyra SM-guld i karriären för Mattias Sahlström. Det första kom 1989 med Solna Vikings när man först vände semifinalserien mot Södertälje och sedan besegrade Täby i final.

”Jag kommer ihåg att vi låg under med 0-2 i semifinalen mot Södertälje. Sen vann vi sex raka matcher och blev svenska mästare. Täby trodde att de skulle ta guldet eftersom de väntade sig att möta Södertälje i final som de hade haft väldigt lätt för under grundserien”.

Sahlström igen:

”Men sen vände vi och vann vilket innebar att Henrik Evers inte fick något SM-guld det året. Vi spelar tillsammans varje år i ett gubblag i Göteborg (We Were Ballers i Basketfestivalen) därav har vi haft tillfälle att prata om detta (skratt)”.

Det kanske har delats ut några pikar?
”Ja, jo, det har väl kanske hänt (skratt)”.

Minns du något ögonblick extra väl från de finalerna?
”Det var en klassisk sekvens där när Jerry Selberg tog ett skott som sedermera blev legendariskt. Varför sköt Selberg? Han tog en offensiv retur och sköt lite snabbt och innan Internet fanns blev den viral (skratt). Du får googla lite på ’varför sköt Selberg’ – det finns ett brännbollslag som heter så. Det är lite svårt att förklara. I guess you had to be there”.

Kort efter SM-guldet med Solna gick flyttlasset till USA och närmare bestämt collegespel med den anrika skolan Oklahoma State University.

Där blev det två säsonger och en stortånagel ifrån att laget tog sig till ’Great 8’ i NCAA-slutspelet.

”Vi gick till ’Sweet 16’ i NCAA. Vi sköt en trea at the buzzer för att gå till ’Great 8’ men sen fick de granska den via repris och såg att min lagkamrat hade stortån på linjen när han sköt. Den räknades som en tvåa vilket gjorde att vi fick spela förlängning mot Temple. Då åkte vi helt enkelt ut men var alltså en stortånagel från att gå till ’Great 8′”.

Intresset för collegebasket är enormt.
”Ja, det var 30 eller 40 miljoner tv-tittare, 22 000 personer i arenan när vi spelade. Han som var assisterande coach för mig då heter Bill Self. Nu har han varit tränare för Kansas Jayhawks under många år och är en riktigt stor coach. Det är en av mina bättre vänner från den tiden också”.

Efter collegeåren flyttade Mattias Sahlström till Stockholm och Solna igen. Men några år senare blev han värvad till Göteborgslaget Kärcher Basket.

Där lyckades han vinna två SM-guld – först under namnet Kärcher Basket 1994 och sedan när klubben hette New Wave 1996.

”Jonte (Karlsson) var där som jag kände efter att jag spelat med honom. Thomas Fredrikson, pappa till Jonas, hade en ambitiös satsning. Jag vill gärna hylla hela familjen Fredrikson som gjorde ett fantastiskt jobb redan på tidiga 90-talet. Vi spelade i Europacupen och gick riktigt bra”.

I semifinalen 1996 ställdes New Wave mot Plannja Basket men det blev en ganska enkel resa för göteborgarna. Sahlströms gäng vann semifinalserien med 3-0 i matcher och han har framför allt två framstående minnen från Göteborgslagets möten med Luleåklubben.

”Jag har ett starkt minne av att Jonas Fredrikson gick på vatten i andra halvlek av en match. Han gjorde 26 poäng eller något åt det hållet – det minns jag med glädje”.

Det andra minnet visar mer på Plannja Basket-ikonen Eric Elliotts storhet som basketspelare.

”Vi vann första matchen mot Plannja och Pecka Johansson i vårt lag lyckades hålla Eric Elliott på 12 poäng. Inför nästa match sa vår coach Freddy Mravec ’Pecka, du tar Elliott igen. Gör bara precis som i förra matchen. You’ve got his numbers'”.

Han fortsätter:

”Sen precis innan andra matchen vände sig Jonas Fredrikson till Pecka Johansson och sa ’du, om du håller honom under 40 poäng så ska du få en glass’. Det slutade med att Elliott gjorde 42 tror jag (skratt). Det säger en del om hur otroligt bra Eric Elliott var och även hur rolig Jonas Fredrikson är”.

Efter guldet 1996 var det dags för Mattias Sahlström att testa vingarna utomlands. Första stopp blev spel med Iraklis från grekiska Thessaloniki.

Det blev en enorm kontrast att komma från spel hemma i Sverige till den grekiska toppbasketen.

”Från att spela Jakobsbergshallen en fredag kväll för 200 tappra åskådare till att hamna mitt i basketens Mecka i Grekland. Det var enorm skillnad i intresse, intensitet och hur viktigt det var för omgivningen. Det tog ett tag innan jag insåg det”.

Blev det en chock?
”Ja, lite så var det. I Thessaloniki, som är ungefär lika stort som Stockholm, fanns det fyra dagstidningar som bara handlade om sport. Det säger någonting om vikten av idrott där borta. Det var imponerande och lite skrämmande samtidigt”.

Vad är ditt bästa minne från säsongen med Iraklis?
”Något av lokalderbyna när det var Iraklis mot ARIS. Publiken var galen, vi hade bombhundar i omklädningsrummen innan match för att säkerställa att det inte var något attentat. Det var oerhört mycket bevakning och publiken var i extas långt innan match”.

Från Iraklis flyttade Sahlström till Milano där han fick en back up-roll i det italienska storlaget. Där stannade han också bara en säsong innan han hittade ett andra hem i Frankrike och Antibes.

”Jag trivdes jättebra och blev lagkapten ganska snabbt. Jonas Larsson var lagkapten i Dijon samtidigt. Jag hade några bra år där och vi låg runt mitten i franska ligan vilket får anses som godkänt”.

Mattias Sahlström stannade fyra säsonger i Antibes och mötte en del riktiga världsstjärnor. Bland annat den 231 centimeter långe NBA-spelaren Gheroghe Muresan.

”I Frankrike är det häftigt att i efterhand tänka på att jag spelade mot många väldigt bra spelare. Tony Parker, Gheorghe Muresan och spelare som spelade i Frankrike på den tiden. Jag är inte jätteliten men Muresan var oerhört mycket större än jag”.

Men det fanns en kamp han aldrig lyckades vinna – och det var den som han själv bjöd in till. Nämligen den årliga boule-turneringen som han arrangerade hemma på gården mot landslagspolaren Jonas Larsson (numera sportchef i Borås Basket).

”Tyvärr vann jag aldrig den – men den är värd att nämnas ändå. Jag var arrangör och vi hade en boulebana hemma på gården som vi brukade spela på. Det är ett varmt minne från tiden i Frankrike”.

Efter sitt fjärde år med Antibes blev Mattias Sahlström felaktigt diagnosticerad med gulsot. Det visade sig handla om överträning och en märklig situation som tvingade honom till ett halvårs bortavaro från basketen.

Efter det hade han ett korttidskontrakt på Kreta och ett med franska Le Havre innan han och familjen tog beslutet att flytta hem till Sverige och Solna Vikings.

”Det hände något i Frankrike. Jag vet att vi hade en bortamatch någonstans och jag hade varit dålig i magsjuka. Coachen frågade om jag kunde spela och dum som jag var så gjorde jag det. Sen blev jag jättesjuk i halvlek, blev tvungen att gå på toa och kräktes men spelade ändå i andra halvlek”.

Han fortsätter:

”Någonstans där tog den samlade energin i kroppen slut. Jag tror att jag blev övertränad där och då. Efter det gick det bara sämre och sämre och ju sämre det gick desto hårdare försökte jag träna. Det blev en negativ spiral och efter någon match som vi förlorade var vår coach helt galen. Då skrek han ’du måste till en doktor, sopa!’ i princip. När jag gick till doktorn dagen därpå såg man att blodvärdena var helt uppåt väggarna”.

Och när han väl flyttade hem så skulle Mattias Sahlström få vinna ett fjärde SM-guld. Det kom säsongen 2002/2003 då Solna Vikings mötte Plannja Basket i SM-final.

Trots att man förlorade den första matchen uppe i Luleå så jublade Solna-spelarna – och det med all rätt.

”Jag har aldrig upplevt att jag varit så glad, hela laget var överlyckligt, trots att vi förlorade. Vi förlorade med ungefär fyra poäng och känslan var att ’om de bara slår oss med fyra poäng när vi är så här dåliga – då har de aldrig en chans’. Vi kunde inte spela sämre än så. En väldigt märklig känsla att vara helt övertygade om att vi skulle vinna trots att vi förlorade första matchen”.

Tre matcher senare fick Stockholmslaget jubla när man tog guldet på hemmaplan med 3-1 i matcher.

Den store hjälten blev så klart Mattias Sahlström som stod för en av karriärens bästa matcher i avgörandet. Han svarade för  28 poäng och satte 76 procent av sina 17 skott. Han tog även 16 returer och blockade fyra skott.

”Förmodligen den bästa match jag spelat i hela karriären. Sista matchen i Solnahallen när vi tog guldet 2003. Den är lite tacksam att tänka på nu när vi pratar om Plannja Basket”.

Säsongen 2005/2006 slöts cirkeln mot just Plannja Basket. Det blev Sahlströms sista år som professionell basketspelare.

Men den här gången var det Plannjas tur att ta hem mästerskapstiteln efter seger med 4-1 i matcher i finalerna. Elitkarriärens absolut senaste match spelade han i Pontushallen i Luleå.

”Min sista match var i Pontushallen när vi fick storstryk. Vi hade Derrick Tarver och inte så mycket mer den säsongen med Solna. Om jag hade fått göra om karriären så hade jag nog inte spelat det sista året. Det var inte kul. Jag var för dålig helt enkelt”.

Hur skulle du beskriva rivaliteten med Plannja Basket?
”På slutet av min karriär var Plannja absolut laget att slå. Stämningen, professionaliteten och allt runtom klubben var helt fantastiskt”.

Du och John Rosendahl hade några duster, va?
”Ja, jag gillade alltid att spela mot John. Det var alltid renhårigt och han är en fantastiskt trevlig människa. Väldigt många av spelarna man mötte, även om det var hårda dueller och tjuvnyp, så hade vi stor respekt för varandra utanför planen. Inte minst John (Rosendahl), Dennis (Aulander), Håkan (Larsson) och Vincent (Lundahl)”.

Utöver fyra SM-guld och ett gäng år som utlandsproffs har Mattias Sahlström även gjort hela 225 landskamper med Sverige.

Och faktum är att han i början i 90-talet var på tryouts med NBA-lagen Milwaukee Bucks och Atlanta Hawks i två olika omgångar.

”Det var aldrig särskilt nära, så här i efterhand. Jag hade förhoppningen att komma med, om vi ska jämföra med amerikansk fotboll, i någon ’special teams’. Gå in och ta tre snabba foul på Shaquille O’Neal, ta två returer eller sätta en öppen trea. Men jag var inte så superbra på någonting utan mer allround – en väldigt europeisk spelare. Jag var inte tillräckligt specialiserad”.

Men i en träningsmatch med Atlanta Hawks imponerade han ändå på klubben genom att stå för en stark halvlek.

”Jag kom jag med till en försäsongsturnering där jag gjorde en riktigt bra halvlek. Jag gjorde 12 eller 14 poäng på en halvlek. Men även där kom coachen efteråt och sa att jag var duktig på alla sätt och vis men skulle inte komma med till ’veteran’s camp'”.

I dag är Mattias Sahlström 51 år och bosatt i Stockholm. På fritiden spelar han division III-basket och förbereder sig för den årliga turneringen Basketfestivalen i Göteborg.

Där spelar han i seniorklassen med laget We Were Ballers som innehåller bland andra Jonas Larsson, Pecka Johansson, Dennis Aulander och Henrik Evers.

HistorikRivalerna

Fler nyheter

Bastugatan 6-8, 972 41 Luleå.
Öppettider, vardagar 09.00-16.00 (matchdagar 08.00-15.00)
0920-22 37 77